Kärnteknologin för moderna helautomatiska mahjongmaskiner uppnås genom samordnad drift av sex huvudsystem: ett shufflingsystem, ett staplingssystem, ett transportsystem, ett lyftsystem, ett centralt lyftsystem och ett styrsystem för kretskort.
Mahjongbrickor innehåller inbäddade magneter (vanligtvis permanentmagneter), och sortering uppnås med hjälp av principen om attraktion mellan motsatta poler och repulsion mellan lika poler. Plattorna roterar på en lutande skiva. När en bricka reser sig till en hög position, är dess kärnkomponent, ett kakel-uppsamlingshjul, utrustad med magneter som är orienterade mitt emot magneterna inuti plattan. När en bricka med framsidan uppåt (som vanligtvis innehåller magnetens N/S-poler) passerar, drar de motsatta polerna till sig den och den dras bort; när en platta med framsidan nedåt passerar, stöter liknande stolpar bort den, och den trycks tillbaka på skivan.
Magneter är också installerade på specifika platser på skivans undersida. Genom en sekundär avstötning av liknande stolpar vänds brickorna och plockas sedan upp av det efterföljande brickuppsamlingshjulet-. Korten, när de väl har attraherats, flyttas till en fack av en roterande ring och skjuts bort av en spak. Kort som är vända uppåt fortsätter att rotera på skivan. När korten i kortplatsen har dubblats fördelas de till de fyra sidorna av en påskjutare. En liten fjäder på skivan vänder korten, vilket gör att korten -uppåt vänds nedåt så att de attraheras av järnringen med ryggen uppåt, tills alla kort är i kortplatsen och tas bort. När det erforderliga antalet kort har uppnåtts för varje sida, använder en person en knapp, och en bricka under korten skickar de staplade korten till bordet.
